Bergochdalbana!
Orolig..
Varför har jag blivit så orolig sen jag blev gravid? Först oroade man sig att man inte skulle
klara att gå över v.12, ja missfall är ju tyvärr väldigt vanligt. Sedan andades man ut och
firade att man hade "klarat" v.12. Sen blev man orolig för rutinultraljudet, tänk om dom
hittar något fel? När jag var i v.18+5 var vi på RUL och allt såg jättebra ut. Tänk om dom
missade något eller att det är något fel som dom inte kan se på RUL, var tankar jag tänkte
då. Varför ska det vara så orättvist att flera får svåra besked och inte jag, när alla de jag
känner har fått friska barn, tänk om jag är den som inte får det...osv, tankarna snurrade.
Sen gick det vidare till att varför känner jag knappt bebisens sparkar? Jo moderkakan
ligger i framvägg, men ändå, något vill jag känna snart. Och där kom sparkarna och jag
sken som en sol, får det vara såhär bra? Sparkarna fick mig att le stort. Veckorna gick
och jag hade ont lite här och var, tänk om det är något fel? Att när det hugger till i magen
och gör ont, påverkar det bebisen? Osv.. ännu mer tankar. När man väl började
få sparkar då och då och började bli van med det, började det senare minska, styrkan var
inte lika stark som för ett tag sedan. Hatar den känslan när det gått flera timmar och man
bara har känt några buffar och ibland knappt det, varje gång jag känner en spark
får det hela min värld att stråla av solstrålar och glädje. Så just nu befinner jag mig
i det stadiet, mår min bebis bra även fast den sparkar så sällan? Har nog alltid vart en
lugn bebis där inne men, det skulle göra mig så mycket lugnare om den ville
sparka och buffa lite mer. Nuförtiden sparkar bebis på urinblåsan när den väl sparkar.
Sen kommer man vara orolig för förlossningen (vilket jag redan är dock) och sen har man hela
livet framför sig där oro nog kommer stå högt upp på listan kan jag tro. Någon, ge mig
lugnande, haha. Nä, det är väl antagligen rätt normalt att känna som jag gör? Ska faktiskt
till läkarn imorgon och kolla varför det gör ont när jag går/anstränger mig. Nu ska jag kolla
vidare på scrubs, kolla på videon jag la in här under, det dr cox säger till carla
får mig att gråta, haha. ett vrak som gråter och skrattar som en bergochdalbana,
thats me nuförtiden.
Jag är rädd att misslyckas
uppgiften är ju så stor
Men jag lovar dig att jag ska göra allt i min makt
för att bli världens bästa mor
Du är så otroligt efterlängtad
och vi håller dig redan så kär
Det kanske låter konstigt
med tanke på hur liten du faktiskt är
Vi kallar dig redan
för vår lilla skatt
Och om sanningen ska fram
så drömmer vi om dig nästan varje natt
”Så nära, men ändå så långt borta”,
sa din pappa en dag
Och visst är det sant
men snart får vi träffa dig, om bara ett litet tag
Jag kan inte med ord beskriva
hur mycket jag längtar efter dig
Tänk första gången jag får hålla dig i min famn
det kommer betyda så oerhört mycket för mig
Jag är rädd att misslyckas
uppgiften är ju så stor
Men jag lovar dig att jag ska göra allt i min makt
för att bli världens bästa mor
//Fin dikt från google.se
Kommentarer
Trackback
